Fyra fantastiska fyrtioåringar
Som jag skrivit om tidigare kan jag ibland sörja att tiden går så fort och att almanackan är så full att jag varken hinner längta eller hinner minnas.
Men till helgen som gick har jag längtat och jag kommer förhoppningsvis minnas den och leva på den länge. Fyra 40-åringar som lärde känna varandra för ca 40 år sen. Uppväxta i samma kyrka med otaliga minnen från kalas, läger, videokvällar och skidresor.
I tonåren var vi som tajtast och vi har mycket bus och trams på våra samveten. Dock utan att såra någon. (Möjligen Å vars plånbok blev fullproppad med jordnötter. ) Att klä ut sej till ananaser eller spela i en damorkester var inget konstigt i vår värld.
Vårt dygn nere vid Vättern bestod både av riktigt livsnära frågor till att försöka få till ett hoppkort. Varför tar inga hoppkort nuförtiden? Det är ju fantastiskt skojigt!Tack fina vänner för alla härliga minnen och för en underbar helg!
Elin