Det krävs tålamod och koncentration. Fokusering och framförallt ett stort intresse. När det gäller golf har jag det inte. Men min man har vad som krävs. Vid åttatiden i morse drog vi tillsammans med två då okända 20-åriga grabbar ut på golfbanan. Dimman låg som en padda över oss vilket medförde en annorlunda runda. Josef hade som tur var gått banan förut så han visste var han skulle sikta. Nån green eller flagga kunde man inte ens ana. Detta medförde ett till problem, vi såg ju inte heller de som spelade varken före eller efter oss. Vi kom överens om ett signalsystem: två visslingar betydde att det var fritt fram. Dock var den ende som kunde vissla i gänget framför inte särskilt duktig och dessutom glömsk, så det var lite spännande. Gänget med glada Göteborgare som kom bakom oss hade inte varit här tidigare vilket resulterade i sicksackåkande med bilarna och förvånade oj-tillrop. Efter dryga tre timmar var vi tillbaka vid klubbhuset och hälften var gjort. Hälften... Tack å lov känner min man mej så han föreslog att han gick vidare själv. Puss! Jag tog bilen och körde igenom byn.
Hittade två privata loppisar, ni vet såna där med mest tråkigt skräp och det som är fint är snordyrt. Jag är bortskämd med loppisar och seconhandaffärer där en välgörenhetsorganisation eller kyrka står bakom.
Men tre fina fynd blev det, en stringhylla, ett nothäfte med fyrhändiga barnsånger och gammalt fint julklappspapper.
Coola men hutlöst dyra lampor. Men kolla de underbara tapeterna!
Golfrunda-Loppisrunda 0-1
Godnatt!
Elin
