Musikpåverkad
Du kanske också har sett ett klipp på Facebook om hur en gammal man får en iPod och ett par hörlurar med sin favoritmusik. Vad som händer är att han som tidigare satt ihopsjunken, stilla, helt i sin egen värld och knappt svarar på tilltal helt plötsligt sträcker på kroppen, fötterna rör sig till musiken och han sjunger med med pigg blick. Genom musiken kommer han tillbaka till sitt rätta jag och har minnen att berätta. För när musiken stängs av kan han kommunicera och svara på frågor på ett helt annat sätt än stunden innan han fick sin iPod. Visst är det fasinerande!
Det fick mej att tänka på ett underbart minne från en sommarkväll någonstans i New Yorktrakten. Jag var i slutet av 90-talet (huva, så länge sen...) med i en gospelkör i Stockholm, Vasa Gospel. Vi hade förmånen att åka på en liten turné i USA i ca två veckor. En fantastisk resa med många spännande upplevelser. Men minnet jag tänker på är en konsert vi hade i ett slags, ja vad ska jag säga, hus utan väggar. Det var Indiansommer, alltså en varm kväll och kolsvart ute. Vi stod där framme på scenen och skulle sjunga. In stapplar en tunn, skruttig, gammal mörkhyad man i illasittande kostym och hatt. Jag tänker att han kommer rasa samman när vi drar igång. Men vad händer, jo han dansar loss till musiken, värsta sprattelgubben. Och när låten är slut stapplar han därifrån.
Nu när jag skriver ner det låter det ju som en dröm...
Tänk vad musik kan beröra oss!
Det som från början var ett sätt att få barn att somna, att underlätta tungt arbete, att uttrycka känslor, att föra budskap vidare har blivit en sån industri. Idoler massproduceras för att sedan hamna på invigningar av nya varuhus med skrikande barnfans. Låtar skrivs efter mallar för att pengar ska rulla in. Otroligt duktiga sångare och musiker i vårt avlånga land kämpar på med det de tror på men drunknar i glittret och skyms av mer slimmade, stylade dockor som har en "pappa" som puttar dem framåt åt det håll där pengarna finns.
Nu tänker ni, hon är en sån som inte tittar på Melodifestivalen. Fel. Jag gillar verkligen att titta på MF, men visst har jag många åsikter och funderingar om hur vissa låtar kan komma med, texter utan något vettigt innehåll och dessa omspekulerade kläder. Men kul är det, och det har jag tydligen överfört på mina barn också.
Jag hoppas att de, liksom jag ska få inse värdet av olika sorts musik. Att själva få både lyssna, spela och sjunga.
Summa summarum. Musik påverkar oss, på olika sätt, men alltid på något sätt.
