elins eskapader

• 2013 var året då jag fyllde 40 år.

 

• Året då jag började blogga. Inte för att synas, inte för att framföra mina synpunkteroch åsikter och inte heller för att visa dagens outfit. Kul att testa var nog första tanken, sen insåg jag att jag glömt hur kul jag tycker det är att skriva. Livsstilsblogg skulle den nog kunna kallas. Med inslag av recept och pysseltips. Ni verkar vara en del som läser mina eskapader vilket är en stor bonus, så jag fortsätter .

• Livet består ju till stor del av vardag, även under 2013 faktiskt. Och den ska man ta tillvara på och leva i, inte bara längta till helg och semester. Men visst är det energikick att få fly den där vardagen om så bara för ett tag. Vi tillbringade en vecka i Idre i våras. 17 släktingar i en lägenhet. Över förväntan. Slalom till största delen, men jag ville ut på längden också så jag la A i 70-tals-fjällpulkan och gav mej ut.          Älskar snö!!!

•  Ett nytt engagemang blev att både under 2011 och 2013 kämpa för mindre barngrupper i förskoleklass och skola. Fick en inblick i hur politiken fungerar (och inte fungerar). Men det är starkt att se hur folk kan och vill engagera sej!

•   Sommaren 2013 lär ju gå till historien. Så härlig!
  Bad i stort sett varje dag.

   

   

  
   Brevik vid bästa Vättern.
  
  Dyrön, med krabbfiske, bad och flakmoppe.

  

  

  Visingsö och Gränna.

Bad och glass i grannstaden Hjo. Glass blev det mycket av....

• Sommaren i Sverige ville ju aldrig ta slut. Ända in i september höll den sej kvar.
• Och när september kom var det dags för vår efterlängtade resa. Toscana. Italien.

• Efter en lång sommar kom så hösten.

Konsert i kyrkan med familjens stora idol Samuel Ljungblahd.

• Tantvarning igen! Eller töntvarning? Nej, då, ingetdera, det är inne att brodera! För en del av pengarna jag fick när jag fyllde år anmälde jag mej till en kurs i landskapsbroderi. Ah, vilken härlig och rogivande hobby!

 

 Så blev det december och jul. Snön lyste verkligen med sin frånvaro, men allt annat fanns ju där. Släkt och vänner, sång och musik, pyssel och bak, godis och mat. I ett rasande tempo susade december förbi och landade i ett grått januari. När man som jag jobbar i skolans värld, har barn på skola/fritids och förskolan och dessutom är engagerad i en kyrka fylls både vardag och helg med roliga men också energikrävande aktiviteter och händelser. Det är inte mycket jag egentligen skulle vilja vara utan men har funderat på hur jag kan få en lämpligare balans. Det är julens enda nöt, och jag har inte lyckats knäcka den.

• Året avslutades med en litet hyfsat stillsamt, men härligt firande (hur stillsamt det nu kan bli med tre minimänniskor). Inga löften gavs men kom på idag att 2014 års ledord skola vara NÄRVARO och EFTERTÄNKSAMHET. Vilket i praktiken innebär att jag ska försöka vara med mina barn, min man och er andra nära och kära. Prioritera mera! Fokusera mera! Vara på plats, istället för på Instagram, Facebook eller Pintarest.

Ordet eftertänksamhet lade min man till, jag ska försöka att tänka efter före...

P.S. 2013, året då jag tog hål i öronen. Ett litet steg för mänskligheten men er STORT steg för Elin.

GOTT NYTT ÅR!

/Elin