elins eskapader

Trots min vädjan på Fb om diverse förkylningsbotemedel, som jag faktiskt testade, så sitter jag idag i myskläder framför Tv:n. Fryser och svettas, snorar och försöker svälja med minsta möjliga smärta. Minns ni växtvärken man hade som liten? Idag blir jag påmind. Hoppas dock mina ben inte växer, de är tillräckligt långa.

Tack vare snälla föräldrar som hämtade barnen på förskola och fritids så var jag ensam fram till femtiden. Skönt, för det fanns sannerligen inte ork så det räckte till mer än mej själv.

Det är sådana här dagar som jag önska att vi hade lite fler Tv-kanaler än de vanliga. Visserligen blir man sittande och tittar på de mest oväntade program och jag har lärt mej en hel del idag. Tex hur arkitekter som ritar shoppingcenter går tillväga för att få oss att handla mer. Att vitsen med att känna sig vilsen och inte hitta rätt affär direkt är ju såklart att vi hittar andra affärer på vägen.

Sen såg jag hela idrottsgalan som jag missade när den sändes. Jag gillar gala-konceptet. Min man gör det inte.

"Doktorn kan komma" minns jag som en australiensk serie på 90-talet. Detta var dock en svensk film från 1942. Härligt! Jag kommer dock på mej själv att jag nog tror att världen var svartvit förr i tiden.

Ja, jag är ledsen att det blir så här idag, kort, sjukligt och bildfattigt. Hoppas detta blir slutet på en lååång period av halvförkylning! I´ll be back!

Elin