Vår och väntan
Solen skiner och våren väller in genom verandadörren (tur att jag tagit min allergimedicin...). I ugnen står en kladdkaka som jag lyckats få till med främst vänster hand, men nu behagar även höger hjälpa (fast ibland stjälpa) till. Lyssnar på en god väns Spotifylista med de bästa av gospellåtar. Minstingen (som hostat hela natten) är på utflykt med mormor och morfar. De kommer nog snart. Då blev det en liten stund över mellan lunch och fram tills han kommer hem och kräver all uppmärksamhet, så jag satte mej framför datorn och denna, lite bortglömda blogg.
Snart har det gått sju veckor sen som jag hamnade i detta handikapptillstånd. För handikappad blir man. Oj, vad man saknar sin högerhand när man ska dra upp et blixtlås, sminka sej, hyvla ost, lägga saker i en plastkasse och skriva ett meddelande till R´s lärare i kontaktboken.
Men oj, vad man lär sej och blir påhittig. Allt för att klara vardagen. Jag har bytt till ett helt annat tempo, vilket skrämmer mej lite. Nu har jag tagit det lugnt, sen grejat lite, sen vilat eftersom armen tröttar och så har dagarna gått. Hur ska det bli när jag ska tillbaka till jobbet?
Men snart är det sommar och semester. Tusen nyanser av grönt i vår omgivning får förhoppningsvis lite färgklickar av blommor här och var, trots att rabatterna skötts ännu sämre i år pga denna hand. Vårt hus kommer hur som helst, och tack vare släktingar och vänner gå från gult till rött. Fint!
/Elin