Döden
För oss svenskar är döden inte något naturligt. Tanken på att nån i ens närhet kommer att dö, den skjuter man snabbt ifrån sej. Vi vet ju att vi alla kommer dö, förr eller senare. Men istället för att prata om det och leva i det så får vi panik och stänger in tankar och känslor i en låda. Lådan låser vi snabbt och slänger nyckeln i sjön. När vi sen mister någon som vi älskar så krossas lådan och alla känslor väller fram okontrollerat.
Jag försöker prata på ett så naturligt sätt som möjligt om döden med mina barn. Och just Alla helgons dag är ju en perfekt dag för detta. När det har blivit mörkt ute tar vi med ficklampor och gravljus och ger oss iväg hela familjen. Oftast är det också några systrar, kusiner och föräldrar med också. Där går vi sen på kyrkogården bland alla tända ljus, berättar för barnen om de personer vars gravar vi besöker och är glada för att vi har varandra.
Igår däremot envisas vissa med att fira Halloween. Fira?! Att klä ut sej och sina barn till smådjävlar, brännskadade barn eller zoombies.
Är det vårt sätt att hantera döden?
Missförstå mej inte, jag gillar att klä ut mej, ibland läskigt, att fixa spökvandringar och att skrämmas.Men när det onyanserat "firas" samma helg som alla helgons dag så är det ju inte konstigt om döden förknippas med läskiga saker. Historien om flickan som när mormor dött undrar vem som sköt henne blir liksom inte så rolig.
Låt döden bli naturlig, tänd ett ljus och minns och sist men inte minst ta hand om dina nära och kära.
/Elin
