elins eskapader

 

Hej, hallå, nån som minns mej? Det är jag, Elin, som brukade blogga här hyfsat regelbundet. Ni vet, hon som hann att sy en väska i återbrukat tyg medans den supernyttiga limpan stod i ugnen och sen sprang en runda efter att alla tre nybadade ungar somnat sött och protestfritt i sina nybäddade sängar. Och som tillsist efter att ha gjort knipövningar och använt tandtråd kröp ner i den, även den, nybäddade sängen i det dammråttsfria sovrummet för att blogga om alla eskapader hon varit med om denna dag. 

Nån som minns? 

Inte jag iallafall. 

Var tog hon vägen? 

Drunknade hon i tvätthögen, förmultnade hon bland brännässlorna i komposten eller begravdes hon under pjäxor, flyvästar och blomkrukor i garaget?

Eller är det så att hon inte finns på riktigt?

 

Men jag finns, en trebarnsmamma som tillsammans med mannen försöker få vardagen att gå ihop med jobb, familj, hus, egna och andras intressen. Med ett kontrollbehov storlek L och en allergi mot ostruktur och röra. Men som på sista tiden blundat för röran, och struntat i eventuella konsekvenser av att kontrollen släpps. Ett jajamän har blivit ett tack men nej tack och nu har blivit sen. 

Långsamt leder också någonstans...

Lisa Nilsson:

 

Så inte för att hon måste utan för att hon blev sugen så blev det inlägg på bloggen idag. Det kan nog bli fler och mer regelbundet. Om jag känner fört' annars blir det en annan gång. Eller inte alls.

/Elin