elins eskapader

Vissa människor, ibland jag, kanske även du blir nästintill provocerade när någon lägger upp en bild på Fb som visar resultatet av X antal timmar i köket. Det kan vara en tallrik med mer olika goda små röror, köttbitar och sallader än vad jag sammanlagt får till på en vecka. Någon annan lägger upp en bild på minst tre olika sorters nybakt bröd, säkert nyttiga allihop. En tredje har raddat upp 47 burkar med hemmagjord barnmat. 

 

Varför stör det oss? 

Är det för att det räknas som duktigt? Pretto? Skrytit!

 

När jag vid 20.30 satte en bulldeg (ha, satte, det lät präktigt) tänkte jag att folk tycker nog att jag är tokig. Baka bullar, en fredagskväll! Men, det fina i denna kråksång är detta att jag kopplar av när jag bakar. Det är lugnt i huset (en sover, en spelar Minecraft och en är på hajk) och jag har en liten stund för mej själv. Och så har jag kommit på att jag gillar att få nåt ut av det jag gör. Att skapa. I detta fall -bullar.

 

Så summan av kardemumman (eller i mitt fall kanelen) är att det som kan uppfattas som amitiöst, präktigt och pretto av betraktaren i själva verket är en bild på det utövaren förhoppningsvis har njutit av att göra.

 

Detta kan ju även gälla uppdateringar som -Hurra för mej, jag har sprungit tjejmilen jättejättefort! Eller -Ikväll slängde jag ihop en liten balklänning till min systerdotters grannes hund. Eller -Detta är nog kvarterets i särklass längsta solros.

Bakom dessa uppdateringar ligger ju som sagt förhoppningsvis en stor glädje i att göra just detta som personen gjort.

Du känner antagligen inte alls igen dej i mina funderingar utan du gläds åt allas framgång, uppfyllda drömmar och fyllda frysar. Men jag ska bli bättre på att trycka ärligt på gillaknappen. 

Här kommer tillslut en bild på 38 bullar, bakade en sen fredagskväll av en harmonisk men nu trött Elin.